… en ny banner!!! TACK Lisa !!!
… och ett nytillskott i familjen. ÄNTLIGEN! Den 17/9 kl 01.16 föddes Lilly på Sundsvalls BB.

Alldeles färsk prinsessa ovan och några timmar senare nedan…

Började känna av de första värkarna vid 18-tiden, men de var varken intensiva eller regelbundna så jag vågade inte tro att det var på G. Efter en timme hade jag haft 4 st så då kände jag att hmmmm, det kanske är läge att förvarna Thomas på att det KANSKE är nåt…
Han hade åkt för att arbeta nattskift så jag sa åt honom att ha mobilen i närheten utifall det blev nåt…
När jag sen hämtade Samuel på bion vid 20.15 var jag övertygad att det var nåt riktigt. Hade en värk i bilen utanför bion som varade i nästan en minut.
Gissa om Samuel blev glad när jag sa att han skulle få följa Carro och Richard hem för att Lilly nog skulle kommaunder natten.
Ringde Thomas och meddelade att jag lämnat barnen och att han skulle göra sig beredd att komma hem senare.
- Men vi har precis beställt pizza…
Hahaha snacka om att inte göra nån big deal av det…
Ringde sen igen vid 21.15 och frågade om han svalt ner pizzan och beordrade hem honom.
Kl. 22.50 kändes det ohållbart… 4 minuter mellan värkarna som blev mer och intensiva och jobbiga.
Kom in till förlossningen 23.15 och jag ville bara ha lustgas DIREKT. Men neej, då ska man ju ligga med CTG för att kolla värkarbete och barnets hjärtljud mm…
Andas. Andas. Andas.
När sen barnmorskan gör undersökning och säger att jag är öppen TRE cm blir jag grinfärdig… och ställer in mig på att bli kvar länge.
Det här var ca 23.50 och ungefär då fick jag den efterlängtade lustgasen, som de ganska omgående fick öka styrkan på.
En timme senare ville jag inte mer. MER smärtlindring tack! Fast jag inte haft det i de andra förlossningarna och inte tänkt så denna gång heller
.
Då föreslår undersköterskan att jag tar ett varmt bad men att jag undersöks först.
Nähä, det bidde inget bad, var visst öppen 8 cm… Nu gick det fort…
Kl. 01.06 känner jag hur vattnet går och sen kommer krystvärkarna.
10 minuter senare kommer Lilly och det första jag märker är att hon inte skriker. Barnmorskan tar henne snabbt, klipper navelsträngen och är beredd att springa ut med henne. Men tack och lov räcker det med att frottera henne så kommer de första gnyenden som övergår i skrik. Puh…
Äntligen är hon är! Och hon är helt underbar. Ser ut som en argbigga, var livlig som en argbigga både i magen och när hon kommit ut, men nu, 4,5 dygn senare har hon bara argbiggeutseendet kvar. Hon är så ”snäll” och jag är så kär.
Här är fler som älskar henne…


Stolta storasystrar…
Alva och Alva.
Och här kommer storebrorsan som fick Lisa att börja gråta med sin reaktion när han kom hem och fick se Lilly första gången.
Här är det morgonmys.

Ja, nu börjar del 2 i resan Lilly. Skönt att påbörja den och se hur det utvecklar sig…
Själv är jag labil, irriterad, trött och säkert alldeles underbar att ha att göra med.
Kram på er!
/ / /